Dagarna går förbi, en efter en och väntan är olidlig.
Med väntan och tiden som återstår kommer hopp, förväntan, förtvivlan, tacksamhet... Ja, alla slags känslor som finns.
När jag inte vet vad som händer, när det händer el hur det blir så känns allt så otroligt tungt.
Jag kan ena sekunden känna mig rätt okej i humöret, för att sedan tvärvända "Pang bom".... Vilket är otroligt frustrerande...
Har fått ännu lite hjälpmedel här hemma, då problematik kring en viss sak gjort att vardagen varit olidligt kämpig vid vissa situationer. Så nu behöver jag längre inte förlita mig på distriktssköterskorna här hemma, utan kan istället lösa problemet själv när än jag behöver. Bara det är en otroligt bra sak! :)
Förstår inte hur jag till en början med alla mediciner mådde rätt bra (rent smärtmässigt, men hemskt rent allmänt)... Och nu när det gått en tid sedan de satte in medicinerna och jag fick komma hem så börjar även smärtorna ta vid igen...
Idag är det en molande värk bak i ryggen samt i magen som förhindrar mig från att känna glädje och tacksamhet, men istället känner jag hopp inför operationen trots nerver utav ingenting. Otroligt nervös inför hur allt kommer bli och hur omständig den blir....
Låter som att jag kommer få komma ned på ett första besök till Uppsala under Augusti månad ngn gång som de trodde när jag pratade med min läkare under gårdagen.
Saknar även min lilla ängel, som fanns där vid min sida varje vaken dag inom sjukhusets väggar.
Min lilla My som ställde upp i vått och torrt, och som även tänkt följa med till Uppsala vid operationen.
Tänka sig vilka vänner man kan ha vid sin sida utan att vara medveten om det förrän det uppkommer sådana här situationer. Är så otroligt tacksam över henne och min make (samt barn)... De är de jag mest kunnat förlita mig på under de här dagarna.
Saknar dig My mitt hjärta!
 |
| Min lilla ängel, My |
Appropå kärlek, om inte allt för många dagar kommer jag spendera vad jag hoppas på en mysig dag med kanske ngn mysig liten stund för oss själva då jag och min älskade make firar två årig bröllopsdag! :)
Inte så många år, men en otroligt bra början.. Och fler hoppas jag på att det blir! :)
Men nu tror jag det blir lite av en tupplur innan nästa omgång medicin och hämtning av barn! :)
1 kommentarer:
jag förstår precis dina känslor. Ena stunden ser man framåt och ser det positiva och nästa så faller man som en boll rakt ner. Jag väntar också på en omfattande operation i Uppsala och var där i veckan på ett första möte, de är så proffsiga och kompetenta. Man känner sig trygg hos dem, vet att de verkligen gör vad de kan för än. Jag tänker så här, de skulle inte göra en operation om de inte trodde att den skulle hjälpa än. De skulle inte gå in och gräva i tarmarna, urinsblåsa livmoder m.m om de inte trodde att de hade en hygglig chans! Jag förstår din rädsla, jag har den också. Nu hoppas jag att du får komma dit och träffa dem snart! kramar / Sara
Skicka en kommentar