Efter nästan 4 veckor börjar jag dö av hemlängtan efter mannen och barnen.
Ingenting kommer att bli som innan, då jag kommer vara i behov av mkt hjälp för att klara av dagarna fram tom. Operation
I Uppsala så småningom.
Vad jag förstått det som handlar det om
Både hemtjänst med hushållsysslor då jag inte klarar knappt någonting som det är nu pga utmattning samt smärta.
Med de mediciner jag är tilldelad kommer jag heller inte få köra bil, därav förmodad
Färdtjänst.
Detta kommer bli en olidlig men välbehövlig ändring. Men för mig som är van att hantera och klara allt själv, känns det nästintill vansinne.
Som det är sagt nu kommer jag att få lämna avdelningen på måndag för hemgång. Om inget annat kommer i vägen, vilket jag verkligen inte vill att det ska göra.
Det första jag ska göra när jag anländer där hemma är att pussa och krama
Sönder familjen!
Helt otroligt hur länge jag faktiskt behövt vara utan dem. Det trodde jag aldrig när jag anlände den 29e maj. Men då diagnosen förvärrats var det tyvärr behövligt. Men det kan jag gå in på hur det står till vid ett senare tillfälle.
Vill tacka världens gulligaste tjej för allt gjort för mig under tiden jag varit hospitaliserad.
Varje dag har hon varit här sedan kan anlände.
Innan detta kände vi bara till varandra ytligt, men denna gången Vi sågs
Blev det kärlek! Jag har hittat en sådan fantastisk väninna som jag aldrig för ngt i världen vill riskera att förlora. Hon har ett hjärta gjort av ngt mycket finare än guld.
My Pedersen, tack för att du tagit dig tiden att bli min vän, en vän som
Du växer inte på träd. Jag hoppas att vi
Nu och för alltid kommer att ha en lika fin vänskap.
Men HUUUR ska jag nu efter hemgång klara mig utan ditt dagliga sällskap och ompysslande?
Du får helt enkelt bosätta dig i min
Matkällare! :)
Nu har ni ännu en gång fått en uppdatering. Nästa kommer väl efter kan fått komma hem på måndag om de lnte skulle ändra sig av ngn konstig anledning.
Natti natti!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar