Jag brukar alltid vara den som absolut inte stannar en dag mer än jag absolut måste.
Men denna ggn känner jag själv att jag inte för en minut skulle klara de här smärtorna själv där hemma.
Har haft Eda (ryggmärgsbedövning) i tre omgångar. Men då den vägrat sitta kvar där den ska har jag nu fått smärtstillande i dropp format.
Ska man jämföra de två var Edan absolut bäst rent smärtlindrande. Den jag har nu är också den bra, men inte alls lika smärtstillande som den jag hade tidigare.
Biverkningarna på droppet är inte heller de ngt att leka med. Känner mig otroligt förvirrad, yrslig och har otroligt verklighetsbaserade drömmar. Detta är bara några av dem jag kommer på nu. För några av er kanske det låter som en bagatell, men det är absolut inget jag skulle önska att ngn annan av er behövde ha!
De har satt in nya mediciner som ska verka på nervsmärtorna jag har.
Så tanken är väl att de ska kunna ta bort droppet i morgon då pillrena jag har ska vara det jag borde klara mig på fram tom röntgen den 14e juni samt operationen de pratar om som jag ev. Behöver.
Jag känner panik i att behöva åka hem, då jag känner mig långt ifrån helt ok inför hemresa. Samtidigt som jag självklart saknar mina barn och min älskade man efter alla dagar inneliggandes.
Men just därför får jag även panik då jag inte kommer kunna göra mer än att vila om jag kommer hem i detta skick, vilket såklart inte skulle fungera med tre barn och ett hem att sköta.
Jaja, bara att vänta och se vad läkaren säger på ronden i morgon.
Jag lever iaf, och det är väl huvudsaken.
Så nu har ni fått ett litet livstecken ifrån mig.
Ja det fort alla mina läsare, på återseende! 💜
0 kommentarer:
Skicka en kommentar