Sedan vi flyttat har det varit mkt enligt mitt tycke.
Men aldrig trodde jag det skulle bli såhär.
Är så otroligt trött i kropp och själ att jag aldrig klivit upp om dagarna om det inte vore för barnen.
Kanske är det fel av mig att klaga, men lite positivitet och medflyt skulle aldrig passat mer bättre än nu.
Motgångar kan tära på en människa så otroligt, och de senaste åren har jag och familjen fått uppleva så mkt mer än jag någonsin trott vi skulle få göra på sådan kort tid.
Min högsta önskan är att det framöver kommer bli bättre, och att vi ska slippa alla tråkigheter och bara få blicka framåt.
Jag är en sådant otroligt lyckligt lottad, mamma/fru/dotter/vän, och jag vet ärligt talat inte vad jag skulle gjort utan er alla i mitt liv.
Oftast är man alldeles för dålig att visa uppskattning och kärlek till de sina, och kanske är det av den enda anledning att man tar varandra lite för givet.
Man tycker att det kanske inte borde vars på det viset just pga så mkt man varit med om, men tyvärr är det allt för lätt att glömma bort att visa uppskattning och ist ta hand om varandra som om det vore sista gången man sågs.
Vet inte riktigt vart jag vill komma med allt det här annat än att det är en tung period just nu.
Kanske är det inte lila accepterat av samhället att erkänna sina brister och deppiga stunder, då man överöses av positiva kärleksfulla och kanske lite sött "skrytsamma" statusuppdateringar ex. På Facebook.
Men jag har lärt mig att inte längre ljuga för mig själv el andra genom mitt pokerface.
För oavsett hur bra man än har det, så har vi alla dåliga dagar/stunder.
Det är bara att blicka framåt och försöka tänka positivt.
Nu kan det bara gå åt det andra hållet... Uppåt! :)
Ha en fortsatt trevlig helg mina vänner, för själv tänker jag bara ta det lugnt och inte ha några som helst krav... Bara njuta av att vara....
Godnatt! :)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar