Efter veckans första möte känner jag mig rätt hoppfull inför framtiden.
Åtminstone den rent nuvarande framtiden iaf, livslång lösning vet jag att det tyvärr inte går att finna.
Men mitt slit och kämpande till höger och vänster känns nu så här i efterhand som att det var mödan värt.
Fick idag träffa kirurgen som utförde operationen på mig förra året, och hon tyckte precis som jag så länge försökt få andra läkare att förstå....
Så nu är remiss på MRT röntgen skickad, ny remiss till smärtcentrum i Gävle är ivägskickad, prover tagna, ev kommande operation ska diskuteras efter röntgen svar.... Och sist men inte minst så skulle hon personligen ringa till Endocentrum i Uppsala för att kolla om jag platsar in hos dem...
Håller alla mina tummar och tår för att detta nu går vägen och att inget händer eftersom allt nu börjar lösa sig.
Är så otroligt glad och tacksam över alla underbara tjejer jag har bakom mig via Endometriosföreningen som gör allt värt att kämpa för liiiiite till..
Denna ggn gjorde deras peppande ord och kramar sådan otrolig skillnad!
För hur än det är, så kan det vara väldigt svårt att förklara för andra nära och kära i sin omgivning om hur man har det.
Därför är jag en sådan lyckligt lottad tjej som haft chansen mitt i det onda, att lära känna Sveriges finaste tjejer och krigarinnor!
Tjejer; Tillsammans är vi stark! ❤
Nu återstår andra viktiga mötet under morgondagen. Men efter denna framgång idag känner jag att skinnet på näsan börjar växa på sig.... Så nu kör vi!
Pratade med min kära lillasyster idag, då jag utfört ärende åt henne här i krokarna!
Då, helt plötsligt kom min hemlängtan som en frisk isvind från ingenstans....
Jag vet att jag precis var hem, men kände att jag bara MÅSTE ta mig upp.
Funderar på att ta med mig familjen och åka upp en helg nu innan jul.. Men vi får se vad som händer och sker... En del saker som måste klaffa först innan det beslutet kan tas antar jag.
Ibland önskar jag att jag bodde närmare familj och vänner uppöver, samtidigt som jag trivs så oerhört bra här nere i Hälsingland. :)
Men när tiderna är tuffa sprider sig en hemlängtan i mina ådror, för att liksom greppa tag om mig tills jag stillat den...
Dessa tider är ständigt återkommande i mitt liv just för stunden, och jag kan för allt i världen inte göra ngt åt det hur mkt jag än tänker och analyserar sönder saker och ting...
Jag är fast på en och samma plats, och vet inte åt vilket håll jag ska vända mig åt för att fortsätta....
Är detta vad vissa kallar en livskris, eller har alla trauman/kriser vi haft de senaste åren tagit otroligt hårt på mig?!
Hursomhelst så har jag nu återberättat lite av dagen som varit, och lite info om morgondagen!
Nu avslutar jag för ikväll med ännu en låt såklart.
I vanlig ordning; Lyssna och njut! ❤
0 kommentarer:
Skicka en kommentar