Bilden talar egentligen för sig själv.
Måste erkänna att jag var ngt nervös när jag klev innanför dörren hos sjukgymnasten idag.
Men trots lite ångest mot allt stickande gick det otroligt bra, och jag sitter nu och hoppas på den effekt jag vill att det ska ha.
Nog för att de kan ta några ggr innan man känner ngt, men hoppet finns där!
Denna vecka har inte varit den bästa jag haft.
Som vanligt mkt snurr och vims i kropp och knopp.
Men då är det tur att jag fått sådan bra hjälp utifrån att det inte bara behöver drabba min kära familj nu för tiden, trots att de kanske är dem som får ta största smällen.
Men tack vare en del guldstjärnor som strålar där ute har jag snart klarat av ännu en vecka av årets kalender.
Har haft två relativt "bra" dagar nu, tills de knackade på dörren ikväll.
Hela min värld vändes upp och ned, och jag har sedan dess bara suttit här tyst i soffan i hopp om en vändning snart.
Morgondagen innebär lämning av barn och sen möte i Bns på eftermiddagen med min käre man.
Håller tummar och tår för att det blir ett bra sådant.
Sen gott folk är det helg igen..
Tok vad fort veckorna går..
Inte många veckor kvar till jul nu! :P
Blir bara mys och inga krav i helgen!
Känner att det vore väl behövligt efter dessa dagar.
Detta blev en kort och kanske ganska snurrig uppdatering.
Men nu har ni iaf fått ett livstecken från Fru Nyman.
Nedflyttad ifrån Jämtlandsfjällen skriver jag här om mitt liv med min familj bestående av:
Min man, våra tre gemensamma barn samt mina två bonusbarn.
Här får ni läsa om allt från en vanlig småbarnsmammas vardagsmat och äventyr till en hel del om min kroniska sjukdom, endometrios.
Detta fungerar lite som en dagbok där jag lättar mina tankar och funderingar, men även ett sätt för mig att hålla vänner och familj uppdaterade om vad som händer och sker i våra liv. :)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar