Sitter här hemma efter en otroligt intensiv dag med stundvis nöjda, glada barn för att i andra stunden bryta ihop totalt pga överaktiva bråkiga "skitungar"...
Började morgonen med tårtbakning och sen en liten biltur till Bns för diverse inköp.
Bland annat en större säng åt Tillie (med koja under) på rea.
Barnen höll sig någorlunda snälla under "shoppingturen", men efter den har det verkligen bara varit tok här hemma.
Allt från "tvålkrig" till slagsmål och våga vägra vara snäll stunder.
Nu är de alla tre duschade och nedbäddade för kvällen, och gissa om det är en slutkörd mamma som bänkat sig här framför datorn för en liten uppdatering?! :P
Gårdagen innebar en liten "tjejkväll" med goa Frida och Ida m. vänner.
Tyvärr ville inte min mage hänga med lika mkt som jag, och det fick därför bli vääääldigt lite dricka och tidig hemgång.
Är så otroligt trött på denna sjukdom.
Trodde verkligen att det skulle bli bättre efter operationen, men måste erkänna att jag nog aldrig haft så mkt problem och smärta som jag har nu.
Det känns på ngt vis som att den äter på mig inifrån, och jag kommer stundvis på mig själv med tanken på att bara ge upp och acceptera att jag för alltid kommer få leva med denna smärta ilandes och krampandes inom mig.... Är en sådan otroligt tragisk känsla... Att inte mer finns att göra...
Är inne på min andra vecka på hormontabletterna, och än så länge inget annat än lite små biverkningar i form av huvudvärk och illamående etc.... Ger det ett par månader till, så får vi se vart det bär vägen!
Fortfarande ett stort kaos inom mig, och jag känner mig nu mer fundersam och tveksam till mer än jag gjort på länge..
Ingen ork el energi till ngt och önskar ibland bara att jag kunde få gräva ned mig i hopp om att när ngn hittar mig att allt skulle kännas lite bättre.
Vaknar nu ofta på nätterna alldeles sjöblöt i svett och känner många ggr paniken flöda inom mig... Jobbigt med sömnen och därav även dåligt med ork och energi...
Är otroligt jobbigt att fungera som både människa,mamma,fru och väninna i sådana här kaotiska perioder... Men tro mig, jag försöker verkligen att göra mitt bästa...
Önskar bara jag kunde göra mer emellanåt..
Är otroligt tacksam över de jag har vid min sida när dagarna känns tunga... Har bara så svårt att visa den uppskattningen emellanåt kanske.
Men hur som helst så ska ni veta att ni betyder allt för mig! ♡
Försöker få vardagen att gå ihop med allt vad det innebär, och hör jag inte av mig till just "dig" så hoppas jag att du kanske förstår varför.
Det är inte alls för att jag undviker dig/er på ngt vis, el för att jag struntar i er överhuvudtaget..
Det är bara att jag kanske just den dagen "stänger mig inne" lite mer än vanligt.
Så ta inte illa vid er om jag inte svarar på just ditt samtal el sms.... ❤
Nu ska lilla pillertrillaren kila iväg och ta kvällsdosen av medicin (många av dessa nu)... :/ Sen blir det en lååång varm och förhoppningsvis lite avslappnande/smärtstillande dusch i hopp om bättre sömn i natt...
Godnatt alla ni goa rara där ute som fakiskt orkat läsa er igenom hela detta deprimerande inlägg.
Men tyvärr är det inte mer spännande än så här just nu...
Bjuder på en underbar låt så här på lördagskvällen för er att avnjuta! :)♡
0 kommentarer:
Skicka en kommentar