Mycket som sker i mitt och mannens liv, långsiktigt till det bättre. Men för tillfället innebär det ännu en motgång i våra liv.
Jag är så oerhört trött på att alltid behöva kämpa och slåss för att överleva, är det inte vår tur att få lite flyt i vardagen?
Under de år vi varit tillsammans har vi genomgått så mkt att jag inte riktigt kan hålla koll på allt längre.
Hur ska man orka när ingen ljusglimt infinner sig emellanåt?
Jag vet att man ska ta vara på det man har och glädjas åt det lilla, tro mig jag försöker.
Men när allt jämt och ständigt går emot känns det rätt tungt mellan varven.
Detta kom som en smäll, utan minsta lilla föraning.. Och för att vara ärlig så har jag för en gångs skull ingen bra lösning på problemet.
Önskar att jag ibland inte var den analyserande och tänkande kvinnan, utan istället den där "Det löser sig" tjejen! Tänk vad mkt enklare allt skulle kännas om man bara kunde slå bort saker och ting på det viset.
Visst, saker och ting brukar ju lösa sig.... Till slut....
Men sen om det löser sig till bättre, det är en annan femma...
Nu tycker ni säkert att jag låter väldigt negativ, men till saken hör att jag verkligen börjar ge upp...
Jag orkar inte längre kämpa och kriga för min och familjens rätt till ett drägligt liv.
Många gånger känner jag bara för att ge upp...
Men med mina tre småtroll i mitt liv så måste de ju ha ngn som kämpar för dem... För att DE åtminstone ska kunna leva och få en bra barndom....
Ingen ska någonsin kunna ta det ifrån dem, och det är just av den anledningen jag vägrar ge upp!
Många tankar och analyserande stunder just nu, både på gott och ont...
Men skönt på så vis att denna veckas möten förhoppningsvis ger mig det jag behöver för att få vardagen att fungera.
Barnen trivs med att vara tillbaka på skolan/dagis och jag känner att jag verkligen behöver de timmarna till att "kurera" mig själv... Kanske borde jag låta mig själv göra mkt mindre... Men ibland är det skönt att sysselsätta sig med ngt för att skingra tankarna.
Jobbigt med magen och ryggen pga endon, och detta är inget som hjälper mitt mående just för stunden.
Vaknar varje natt av smärtan, men pinar mig igenom utan tabletter då jag hoppas på bättre hjälp efter samtal och möte med läkaren i slutet på månaden.
De tabletter som jag började med i fredags har än så länge inte gjort ngn bättre verkan utan ist bara gett mig en hejdundrans huvudvärk mest varje dag. :( Bara hoppas på att det är övergående... Annars slängs de i soporna! :/
Var uppe vid halv 4 i morse och satte igång med lite tvättning av kläder då jag inte kunde somna om.
Bättre att kliva upp och då göra ngn nytta ist för att ligga och vrida och vända på sig och bara fundera...
Gick till sängs och låg för en stund och kikade på tv i hopp om att somna.. En stund var jag nästan beredd på att kliva upp och göra mig en stoooor kopp kaffe.. Men innan jag visste ordet av hade jag lyckats somna iaf...
Pysslade på lite här under dagen för att sedan lägga mig i några timmar innan barnen skulle till att hämtas.
Eftermiddagen/kvällen har gått i lugnets tecken (förutom griniga, envisa och trött barn fram emot läggdags)
och jag har mest suttit här vid datorn och kikat in en massa inredningssidor!
Tänk om man bara hade haft en hel massa pengar att handla allt man ville ha...Vad roligt det skulle vara! Ja, iaf tills den dagen man inser att man handlat allt man någonsin önskat sig.. ;)
Ne, nu sitter jag mest och svamlar av tröttheten som infunnit sig..
Blir till att göra sig i ordning och slänga igång nattflaskan åt lilleman och sen "hopp i säng"...
Ny dag med nya möten och möjligheter (hoppas vi på)....
Godnatt allihopa!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar