12.08.07

Tillie 3 år

Så har då våran lilla prinsessa hunnit fylla 3 år. Detta firades med lite tårta och presenter med familjen.

Lillan var otroligt nöjd med sin dag då hon stupade ovaggad i säng redan innan kl sju. :)

Kan inte förstå vart tiden tar vägen. Tyckte det var nyss man satt där med lillan i famn för allra första ggn och bara kände lyckan av en välskapt liten tös. ❤

En sådan obeskrivlig känsla och upplevelse!

I morgon är det då Diaz tur att få tårta och presenter då det är hans 2 års dag. Ja jisses, här äts det tårta dagarna långa känns det som.

Men så blir det när det bara skiljer 3 dagar mellan barnens födelsedagar. :)

Inte nog med det så ska vi även ha barnkalas här på söndag om Diaz tillfrisknat ifrån sin nytillkomna lunginflammation, vilket vi hoppas.

Ja, så är det här om dagarna. Fullt ös från morgon till kväll. 

Alltid är det ngt om ni frågar mig... Både på gott och ont såklart... :P

Att Diaz åkt på lunginflammation för andra ggn på knappt 3 månader är otroligt jobbigt både för lillemans skull såklart, men även för oss föräldrar som undrar varför han har en benägenhet att få just detta då de skyller hans andning på hjärtfelet samt förkylningsastma. 

Jag själv tror att det har ngt med imunförsvaret att göra el liknande och kommer att ta upp detta vid uppföljningen på barnmottagningen i Bns under september månad. 

Vill ha en riktig utredning på vad som egentligen är på tok då han inte visade några tecken på konstigheter när vi gjorde lungröntgen i våras.

Håller tummar och tår för att inget allvarligt kommer uppdagas. 

Vår lille kämpe har klarat dessa första två år i sitt liv med bravur, men tyvärr alldeles för mkt sjukdomar och motgångar.

Men trots det är han vid gott mod och har livsgnista till tusen! 

Han är kort och gott en jätte mirakel för oss som har fått chansen att tillbringa våra dagar tillsammans med en (för det mesta) skinande liten solstråle! ❤

Vad kommer till mig själv så försöker jag inte tänka så mkt på allt runtomkring utan gör så gott jag kan med att aktivera och underhålla mig själv för att slippa grubbla och känna av allt det onda i min kropp.

Jag hoppas verkligen att jag snart får en chans att ladda batterierna på ngt sätt för att komma igen mig som människa, kvinna och Nathalie! 

Hur jag ska göra det vet jag inte ännu. Men med den hjälp och de insatser vi har till förfogande nu känns det som att det är högst möjligt. Om inte idag, men framöver..... 

Efter att ha varit vaken sedan halv fem i morse med grinig och sjuk son känner jag nu att tröttheten börjar ta ut sin rätt, och nu blir det nog bara att slänga i sig en tablett och sen "hopp i säng".... 

Trött som få och värk till tusen... 

Kanske inget vidare glatt inlägg, vad vet jag.. :)

Men så här leker livet här på Bondegatan just nu, så håll till godo till nästa gång! :)