Så har vi då hunnit fira vår lill prins på 2 års dagen också! :)
Mkt tårtätande och presentöppnande har det blivit denna vecka, och ännu är vi inte klar.
På söndag blir det även lite barnkalas, men hoppas på ett mkt lugnt sådant, om nu barnkalas kan vara just lugna! Haha! :)
Bara hålla tummarna för att Diaz hinner piggna på sig ännu lite mer innan dess, då han varit rätt gnällig och dålig i några dagar.
Det kan man ju förstå med en sådan inflammation i kroppen, stackaren!
Har ju även hunnit med en ambulanstur med kämpen vår natten till hans födelsedag.
Turligt nog gick allt jätte bra, och vi fick komma hem redan efter ngn enstaka timme.
Blev så otroligt bra bemött av alla sköterskor som tog emot oss, men tyckte däremot att läkaren var otroligt nonchalant och konstig vid undersökningen av vår lille sjukling.
Men allt det bra övervägde hans bemötande, men jag hoppas att vi i framtiden slipper denna ignoranta man och att vår lille son håller sig därifrån i fortsättningen.
Fick äran att träffa på en av tjejerna som var med vid förlossningen på Diaz, och det var ett väldigt efterlängtat möte! :)
Kändes lite lustigt att vi aldrig fått till att ses sedan han infann sig i våra liv, och just denna natt som även var hans födelsedag så ses vi igen. :)
Nu har vi bytt nr och ska försöka få till ett möte med de andra två också så vi får tacka ordentligt för oss, och även fotografera lite så lilleman har ett minne när han blir större och får se vilka som hjälpte honom till världen under de mest kaotiska minuterna i våra liv. ❤
De betyder så mkt för mig, och jag är dem innerligt tacksam över att de är så duktig och kunniga inom det de gör! :) En stor eloge och guldstjärna till dem. :)
Efter några dagar av otrolig smärta har jag fått lov att ta mina starka mediciner, så idag känner jag mig rätt omtöcknad och lite smått illamående i kroppen.
Trots detta insuper jag nu min 3e kopp kaffe för dagen och hoppas på att komma åter till livet, då dagen innebär packning och sedan färd mot vildmarken för en natts camping med alla våra 5 småtroll och Fam. Elgh/Persson! :)
Hoppas magen håller sig i form och inte ställer till med nå mer besvär, och att vi alla får en kanonmysig camping. :)
Sen är det bara att sadla om från vildmarkslivet och förbereda inför barnkalas på söndag. :)
Sen på måndag återgår då hela Fam. till vardagen igen efter 5 veckors semester. :)
Känns lite tokigt, men ändå skönt på ngt vis... Och nu hoppas vi bara på att barnen är inställda på samma som oss vuxna. :)
Annars kan det lätt bli tokigt och snurrigt på måndagsmorgon! :P
Med det har jag åter igen gett er hopp om liv med ett nytt litet inlägg och uppdatering ifrån Bondegatan! :)
Nu dröjer det nog åter igen några dagar... Så, på återseende mina vänner! :)
Nedflyttad ifrån Jämtlandsfjällen skriver jag här om mitt liv med min familj bestående av:
Min man, våra tre gemensamma barn samt mina två bonusbarn.
Här får ni läsa om allt från en vanlig småbarnsmammas vardagsmat och äventyr till en hel del om min kroniska sjukdom, endometrios.
Detta fungerar lite som en dagbok där jag lättar mina tankar och funderingar, men även ett sätt för mig att hålla vänner och familj uppdaterade om vad som händer och sker i våra liv. :)
1 kommentarer:
helt klart underbar låt det där
Skicka en kommentar