12.05.08

Tänk att ligga på en äng fylld av dessa, och inget annat höra
än vinden som susar.... Underbara tanke!

Har egentligen så mkt jag skulle vilja skriva här, men ändå inte då mkt av det som behövs skrivas om inte är för alla att läsa.

Vad gör man när man önskar man kunde skriva allt som faller en in, men ändå vill välja de som ska kunna ta del av "eländet"? Har inte förstått mig på hur man lösenordsskyddar då jag inte tror att det går??

Istället får man ange den e-post adress man vill ska kunna gå in på sidan och läsa. 

Vet ngn OM det går att lösenordsskydda?

Jag är inne i en riktigt tung period där jag varken vet ut el in.

Har sökt bättre hjälp och hoppas på att få en ordentlig utredning, då det känns orättvist att de människor jag håller mest kär får lida mest för mitt mående, dvs min man och mina barn... 

Är otroligt knäckande då jag själv inte vet vart problemet ligger...

Har starka funderingar på olika saker, men kan inte sätta fingret på det rätta svaret om man säger så...

Detta mående har resulterat i en otrolig trötthet, en som jag aldrig någonsin stött på ens i de jobbigaste smårbarnsnätter el liknande... Jag har även fått äran att bistå med hela min kropp för ngt som jag tror är stresseksem... Har en klåda utav dess like som jag inte får bukt med, och känner mig sjujävlig helt enkelt! :S

Magkatarren är tillbaka, magsmärtorna... Ja, You name it! :( Attans pannkaka vad trött jag blir!

Inte nog med det har jag åter igen en otrolig hemlängtan, trots att det bara är drygt en månad sedan jag var uppöver sist. Vad är det som händer?! Varför denna längtan jämt och ständigt?!

Ändå vill jag inte flytta hem till jämtlandsskogarna igen, då jag på ngt vis trivs med distansen och glädjen när vi väl ses allihopa... Oj oj oj, kluven i mina känslor och vet varken ut el in... 

Men en sak vet jag, och det är att det värker i hjärtat speciellt efter min underbara, goa, vackra lillasyster!

Massor med tankar i mitt huvud, många problem och ytterst få lösningar just för stunden.

Men skam den som ger sig som jag brukar säga... Jag SKA få bukt med allt, förr el senare!

Det gäller väl bara att ALDRIG ge sig såklart!

Detta inlägg blev mer av en liten ventilering.. Ett sätt att rensa bland tankarna på ngt vis!

Men hoppas på bättre mående, gladare Nathalie, och trevligare inlägg nästa gång...

Så håll till godo mina vänner, nästa inlägg blir bättre och förhoppningsvis lite positivare! :D