12.03.08

Mosters Lillhjärta

Tänka sig att det är ett helt år sedan jag satt där och bara väntade på att få höra hur allt gått, och vad för liten krabat som kommit för att göra oss sällskap här på jorden. :) 

Mosters lilla hjärta är den underbarasta lilla varelse, och jag är så glad att just hon kom och berikade våra liv! ♡ 

GRATTIS GRATTIS GRATTIS mosters goskrutta på din 1 årsdag! ♡ 

Hoppas du haft en underbar sådan med tårta och presenter!

När vi kommer upp till påsk får vi fira dig lite extra mkt, det lovar jag! :)

Förutom denna bemärkelsedag känns allt mest snurrigt i bollen.

Mkt har hänt med mig och min ork de senaste dagarna... De går som en berg och dalbana... Vissa dagar vill jag bara ge upp, och andra dagar är jag sprudlande lycklig. 

Det kan inte vara normalt, eller?!

Är så mkt och många som jag känner att jag irriterar mig över och som jag skulle vilja ta en gång för alla... Samtidigt som jag verkligen inte orkar då det bara suger energi och ork i onödan från mig... 

Men samtidigt så går den lilla ork och lust jag har åt att ojja mig över små irritationsmoment som stör mitt liv!

Ibland känns det bara som att vi borde ta vårt pick och pack ,och alla barn och flytta..

Lämna allt våg för vind och bara drar norröver igen, men så slår andan på och jag inser vad mkt jag ändå skulle mista om jag lämnade lilla sketna Arbrå... Tex. alla de underbara och rar vänner jag lyckats träffa och lära känna under min tid här...

Men nu när det känns oerhört tungt så dras jag till platsbanken på arbetsförmedlingen och kikar lite jobb uppöver samt boende... Så inte vet jag, är jag bara vilsen och förvirrad i vart jag hör hemma?!

Lider jag bara just för stunden av en sjuklig hemlängtan, eller är det så att jag faktiskt bara helt enkelt har fått nog av hälsingland och allt som hör därtill?!

Mkt som hänt sedan vi flyttat hit, och mkt som fortfarande händer... Kanske vore det skönt att få komma härifrån?!

Men vad är det som säger att det blir bättre där vi hamnar nästa gång?!

Och med det som håller oss kvar här nere misstänker jag att det inte skulle bli allt för lätt att få som vi vill och flytta med ALLA barnen... Hopplösa människor har jag lärt mig finns det gott om i min närhet... 

Ne, alla barnen vakna igen.. Så nu fick det bli ett litet abrupt slut på detta inlägg, med fortsättning följer för er som är intresserade....