11.12.05

Så var den då snart här... Dagen jag så länge strävat efter är snart här.

Jag är till 150% säker på mitt beslut, men ändå känns det självklart vemodigt att behöva genomgå detta för att kunna leva mer normalt. 

Försöker tänka positivt.... För Tänk vad bra jag ska må när detta är över och jag återhämtat mig! 

Förhoppningsvis kommer jag slippa alla smärtor och kunna leva ett gladare och mindre smärtsamt liv tillsammans med familjen. Och framförallt slippa alla tabletter som jag lätt skulle fastna med annars.

Jag får helt enkelt ta vara på alla nytillskott i familjen som tillkommer utan min hjälp. :)

Kan ju vara rätt lämpligt att bara låna och mysa av sig lite, för att sen lämna tillbaka och inse hur skööööönt det är att få börja sova som folk på nätterna och komma ut i arbetslivet igen... 

Och inte att förglömma, att NJUTA av de underbara småttingar jag och mannen i mitt liv lyckats få till! :)

Nervositeten är total, och jag sitter här otroligt förberedd (vill jag tro) och försöker nu även förbereda mig rent mentalt för den resa som komma ska de kommande dagarna.

Men nu mina vänner ska jag försöka knöla i mig så mkt mat det bara går innan klockan slår tolv, och fastan är ett faktum! :)

Återkommer med uppdateringar så fort jag återhämtat mig tillräckligt för att ta i tangentbordet! :)