11.08.20

Har haft mkt runtomkring de senaste dagarna att jag helt och hållet glömt bort min kära blogg igen.

Diaz åkte på ännu en omgång öroninflammation och denna ggn krävde jag remiss till Öron/näsa/hals
i Bns, då han haft 5 inflammationer nu på ca 4 månader.
Så den 8e September är det då dags... Hoppas på att klara oss ifrån operation på detta barn då vi redan gått igenom den biten för 2 år sedan med Neah. Men vi får se vad domen blir.

Äter ju nu för tiden medicin pga mitt mående, och börjar känna mig lite bättre trots lite tråkiga biverkningar.
Ska även remitteras till öppenvården för att börja ta itu med saker som ligger och gnager och kanske inte riktigt låter mig bli bra till 100%.
Känns på två vis. På ett vis känns det skönt att en gång för alla ta tag i allt från grund och botten och verkligen inte ge mig förrän det känns bra! Men samtidigt vill jag må toppen NU! Detta är ju ngt som kommer ta tid, och det inser jag. Men kanske bättre att ta det nu, ist för att riskera att sitta här åter igen om 2-3 år och "krascha" ännu djupare ned...

Diaz börjar då dagis om ca 2 månader, och det mina vänner är ngt som jag verkligen har sådan ångest över. Som ni alla vet så är han ju 3 månader för tidigt född, vilket innebär att han även ligger efter i utvecklingen. Han sitter inte helt själv ännu (tippar åt sidorna emellanåt), kryper inte och pratar ytterst få  ord.
Han hade sitt sista andningsuppehåll i April, och nu ska jag helt plötsligt lita på att personalen ska hinna på att se om han får ännu ett uppehåll ex. när han ligger och sover ute i vagnen.
Jag misstror absolut inte personalen, men känner mig så otroligt osäker och ångestladdad över att behöva släppa honom.
Jag har ju ändå tillbringat all sjukhustid med honom och vet vad vi gått igenom, och det känns ALLDELES för tidigt att lämna bort honom.
Men tyvärr så räcker ju inte dagarna längre. Så tyvärr kan jag inte göra mer...

I övrigt inväntar jag tid till kvinnokliniken i Gävle, då jag ÄNTLIGEN blivit beviljad operationen jag så länge strävat efter.
Kommer bli en hysterektomi innan nyår, och det känns på två vis självklart.
Otroligt lättad över vetskapen om att jag förhoppningsvis inte hinner bli sämre i min endometrios än jag redan är.
Samtidigt är det ju ändå en operation. Kommer behöva göra en fullstor bukoperation (typ kejsarsnitt) vilket innebär att jag kommer vara inlagd i några dagar. Plus att jag sedan blir sjukskriven ett X antal veckor efteråt.
Bara att hoppas att allt går som det ska, och att jag får återvända hem till familjen så fort som möjligt.

Men det här med att söka jobb tom. 1 Nov vet jag inte.
Kan ju inte påbörja ett helt nytt jobb för att sedan operera mig och sjukskrivas?!

Ne, nu ska här slutas grubbla och fundera...
Har 5 barn att utfodra, och sen förhoppningsvis ska vi väl kunna hitta på  ngt i detta tråkiga, mulna väder. :)

Ha en fortsatt trevlig lördag mina vänner och bekanta! :)