Har flertalet ggr tänkt sätta mig här för en kort uppdatering om vad som händer och sker.Men har kommit till insikt att jag inte orkat engagera mig i att låta alla veta vad som händer och sker just när allt varit som tyngst och jag varit som tröttast.
Jag har haft otroligt svårt att sova och slappna av ordentligt den senaste tiden, vilket resulterat i total isolering ifrån min sida kan tyckas.
Har inte gått utanför dörren annat än när jag faktiskt varit tvungen, med vissa undantag.
Men jag har nyligen varit till min läkare, som ändrat medicinering samt satt in annan behandling i form av terapi. Så nu hoppas jag att det fungerar, då jag börjat ledsna på att ha mina "up's and downs".
Svårt att förklara för alla runtomkring hur det egentligen ligger till, när jag knappt vet själv. Men så kan det kanske vara i perioder av våra liv... Men jag känner att jag börjat ledsna ur på dessa små spöken som tenderar att infinna sig när jag som minst behöver dem... De trycker ned mig i skosulorna, och som det känns just nu har jag lite svårt att tackla dem varenda eviga dag, trots att jag försöker att göra mig av med allt ont med all den energi jag faktiskt har kvar...
Barnen har turats om med diverse sjukdomar så som öroninflammationer, förkylningar, förstoppningar, akutbesök etc...
Men nu tycks vi åtminstone börja få bukt på det mesta vad kommer till allt detta. Lite snuvigt är det såklart fortfarande. Men nog har det lugnat ned sig avsevärt iaf.. Otroligt skönt!
I övrigt så har både jag och Diaz fått tid på sjukhuset i Gävle nu den 27e och väntar med spänning på vad som komma skall.
Diaz ska infinna sig på hjärtultraljud samt narkosbedömning inför öronoperationen som förhoppningsvis blir av inom kort...
Lilla jag ska även få träffa en ny läkare inför min förhoppningsvis kommande operation.
Blev lovad av förra läkaren att denna skulle bli av innan nästa år, och är det på det viset får de nog lägga på ett kol. Ska se till att ligga på, och verkligen visa att jag vill detta, då jag börjar ledsna ur på att behöva kämpa för min rätt att få leva utan värre smärtor än de som redan är.
Så över till ngt roligare....
Diaz har börjat göra framsteg här hemma.
Han ställer sig nu upp, och tar sig fram genom att åla. :)
Vaknade i morse av en son som stod upp i sängen och ropade på sin tröttmössa till mamma. :)
Ngt snopen och trött, men åhhh så kul att det faktiskt börjar hända ngt även med motoriken hos lill prinsen, då han är ganska mkt efter i utvecklingen. Men peppar peppar, nu kanske han är på gång vår lille kämpe! :)
Jag och Diaz ska under morgondagen infinna oss på dagis för möte med barnomsorgschefen samt specialpedagogen då han eventuellt kommer få extra resurs pga sin försenade utveckling.
Skulle kännas så mkt lugnare om han kunde få det åtminstone till efter nyår. Så man vet och känner sig säker med att han klarar av och orkar med de andra barnens tempo, samt andra saker han bör kunna vid dagis start. Som faktiskt, tro det el ej, är NÄSTA vecka!
Kan inte förstå att detta år gått så otroligt fort.. Känns som det var igår vi befann oss boendes på ngt av Sveriges alla sjukhus...
Han är verkligen en livsglad kämpe vår Diaz!
Men nu har jag skrivit alldeles för mkt här!
Håll till godo, vi får väl se när nästa infall att uppdatera infaller. :)
Lägger in en bild på alla våra 5 godingar taget på nya lekparken här i Arbrå, som faktiskt har invigning Lördag nästa helg! :) Det ska vi fira! :)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar