11.05.15

Jag vill innan jag påbörjar detta inlägg varna för deprimerande skrift!
Ni som inte orkar, bör sluta läsa nu...

Jag försöker så gott jag kan att rycka upp mig själv, bita ihop och ha tålamod med allt som går emot.
Men just nu är jag förmodligen inne i en riktigt djup och svart period, då ingenting tycks fungera i varken kropp el knopp som jag själv önskar att det skulle göra.

Att det sedan finns folk runtomkring som förvärrar mitt mående är ngt jag nyligen kommit underfund med att det måste bli en ändring på.
Är rädd att detta kommer sluta med ett argsint uppbrott som jag haft alldeles för många av under de få månader som gått av detta år.... Men tyvärr har det ändå varit ett nödvändigt ont för mig...
Jag kan inte längre omge mig med människor som gång på gång gör mig besviken, trycker ned mig i skosulorna och får mig att må allmänt skit!
Har under alla mina år trott att man faktiskt kan förlita sig på sina vänner...
Men som en klok människa sa till mig en gång: "Nathalie, du måste lära dig att den enda du kan lita på är dig själv. DU måste sluta upp med att tro så gott om alla"....
Det är otroligt sant, och klokt sagt!

Det tråkiga mitt upp i allt är att min underbara familj blir toklidande av mitt mående.
Jag försöker så gott jag kan att le och vara glad... Men det gååååååår bara inte!
Energin och orken finns där inte längre.... Vad är det för fel på mig?!?!?

Kan ibland känna att vi bara packar oss en varsin väska och rymmer...
Vill bara åka så långt bort det bara går, och slippa tänka på allt...
Få komma undan ifrån verkligheten en stund.... Men det fungerar ju tyvärr inte riktigt så....

Behöver få ladda mina batterier.... Jag har gått på sparlågor alldeles för länge, och har aldrig möjligheten att ställa mig på laddning och slappna av...
Det gör inte saken bättre att vi faktiskt inte har ngn som kan ställa upp som barnvakt i närheten annat än min svåger och fru m. familj.. Och de har fullt upp med sina egna barn...
Så huuuuur tusan gör man, när man känner att man verkligen verkligen behöver få en lugn stund...Sova, ta igen sig, ladda upp batterierna för att sedan bli en bättre människa med mer ork och energi över till barn och omgivning?!
Har ärligt talat funderat på att annonsera efter ngn. Men huuuuur tusan kan man förlita sig på ngn att ta hand om det bästa man har här i livet?!?!
Hur gör man?! Hur gör folk överhuvudtaget för att få lite barnledig när man inga nära och kära har som kan ställa upp?!

Jag behöver ngt att se fram emot, ngn som rycker med mig på ngt otroligt roligt... Som gör att jag måste slita mig ut ifrån mitt fort (huset) och se ngt annat än dammsugare, skurmoppar och blöjor...