Förklaring

Har under några dagar haft mkt i mitt huvud och tänkte nu försöka mig på att verkligen skriva lite om allt.
Har analyserat och reflekterat över saker jag inte ens visste att de satt kvar i mitt inre.

Fick igår frågan "Varför är du sjukskriven?"... Kände plötsligt hur generad och besvärad jag blev över frågan då jag inte riktigt kunde förklara för denna människa om VARFÖR jag faktiskt är det. Vill inte gå in allt för mkt på ren fakta utan bara hymlade ngt snabbt om tillfällig utmattning... Till svar fick jag "Men utmattad är vi ju alla ngn gång"... Och det är ju verkligen så sant som det är sagt..

Känner att de senaste månaderna har jag totalt fallit ihop i ett enda kaos och jag orkar knappt med mig själv el alla mina tankar och idéer... Flokigare människa finns ej att hitta, och detta gör mig totalt knäckt då jag är van att klara av, fixa allt och ställa upp för allt och alla.... Men i dagsläget ORKAR jag verkligen inte...
Min prestationsångest och mina krav på hem, jobb, familj etc har gjort att jag gått in i en dimma som jag just för stunden har lite svårt att ta mig ur... Men med god hjälp av nära och kära hoppas jag på att snart vara på fötter igen...

Hade ett riktigt ordentligt samtal m. min underbara karl igår och guuuud så skönt det är att verkligen prata av sig allt man någonsin tänkt emellanåt.. Han är bara för underbar som tar sig tid och verkligen förstår mig! Tack älskling för att du finns!

Fick även reda på att de på Försäkringskassan fömodligen kommer att sänka min årsinkomst from. 1 maj vilket innebär lägre sjukersättning samt stämpling framöver.... Tänk att de aldrig ska kunna låta en vara... Man ska enligt min handläggare inte kunna försörja sig på att vara sjukskriven el stämpla! :(
Tänk att det ska vara så svårt att få vara sjukskriven och bara försöka ta igen sig när de ställer till problem efter problem! :(

Till veckan åker då karln min tillbaka till Sthlm efter åtskilliga veckor på hemmaplan... Och bara tanken skapar panik i kropp och själ... VILL INTE att han åker! Usch och fy... Om han ändå kunde hitta sig ett jobb hemöver så man slapp vara ifrån varandra så otroligt mkt hela tiden.. Tär verkligen på mig just för stunden, och kan nog inte sätta mig in i hur Neah kommer känna när hon börjat vänja sig vid att ha pappa hemma... Ne, fy! Vill inte tänka på det... :(

Usch vilket deppigt inlägg detta blev.. Men vill bara försöka förklara för folk som undrar varför jag är sjukskriven utan att gå in på allt för många detaljer då endast mina närmsta är de som behöver veta det...
Så att inga fler frågetecken uppstår...

Men i morgon bär det av på barnkalas igen m. Neah hos sin kompis Nova som fyller 2 år..
Så kanske att det blir ett ngt roligare inlägg efter det.. :)

Ha en fortsatt trevlig kväll på er! :)