13.03.06

Stöd vår kamp i att göra oss hörd!

Denna månad är en speciell månad för oss som lider av kvinnosjukdomen Endometrios.
Trots en relativt vanlig sjukdom finns så mkt okunskap kring vad denna sjukdom egentligen innebär för oss drabbade.
Om ni är intresserade av att läsa er till vad denna sjukdom gör och hur den utspelar sig kan ni gå in på Svenska Endometriosföreningen och själv läsa er till all fakta.

För att uppmärksamma och för att göra mig och mina medsystrar hörd, kommer jag att bära Gula bandet för att stödja vår rätt att göra oss hörd och förstådd. 
Utan de Forum som jag kommit att bli medlem i via föreningen på FB så hade jag fortfarande än i dag känt mig så otroligt ensam och nedbruten pga all smärta och tragik m. operationer etc.
Men tack vara mina underbara medsystrar orkar man mer, får mer stöd och förståelse och sist men inte minst.. Så otroligt mkt kärlek! 
Utan mina nära och kära, samt mina tjejer runtom hade jag aldrig orkat! ❤


Sitter fortfarande spänt och nervöst och inväntar doktorns dom den 15:e.
Känns som att jag borde kunna vara lugn, då det kanske endast resulterar i en ny OP. Men samtidigt så känns det så betungande att gå runt ovetandes om resultatet och bara behöva vääääänta....
Men nästa vecka är det dags, åh så jag önskar det vore över.. Så jag bara kunde få förbereda mig på vad som komma ska... 

Annars har denna vecka hittills bestått av mestadels hemmasysslor i vanlig ordning.
Har inte riktigt haft orken psykiskt el fysiskt att ta mig ut och göra annat.
Men så när jag väl skulle försöka mig på en långpromenad i solskenet idag så infann sig stormen med brak och dunder.. Så ist fick jag beskåda solens strålar ifrån köksfönstret...
Blir det bättre väder i morgon kanske jag försöker mig på åtminstone en liten vända då ist...

Tillies sätt att väcka mamma var inte populärt...

Ja, denna bild tog jag i morse då jag vaknade och skulle till att bädda T:s säng... 
Hon hade lyckats hitta på kökssaxen (efter att jag förra veckan fick gömma köksknivarna från henne), som hon faktiskt låtit vara fram tom. nu...
Tyvärr fick hon till att klippa rätt mkt av manen som vi lyckats spara ut.. Så nu ser hon mest ut som ett litet troll med underhår kort som lillebror. Som tur är klippte hon just bara underhåret.. Så med den tjocklek hon hade tidigare och denna urtunnande effekt idag är det bara att hoppas på att det växer ut fort igen så kanske jag slipper klippa henne alldeles kort... Så länge hon låter resterande vara så syns det inte allt för mkt..
Men ni ska tro att detta var ett riktigt uppvaknande.. 
Så ikväll när vi går till sängs kommer även saxarna i detta hus att vara ordentligt gömda inför morgondagens väckning. :P

Men nu tror jag att jag tar och hoppar till kojs då kroppen känns som den slår bakut av trötthet snart..
Bara att hoppas på att jag ikväll lyckas somna utan problem, då jag tro det el ej haft otroligt svårt att somna om kvällarna utan hjälp sedan jag bytte medicin igen....

Men på återseende mina kära läsare! :)