Då landstingets logga stod utanpå kuvertet fylldes jag med lugn då jag äntligen skulle få besked.
Men så blev inte fallet. Ingenting stod där om hur det såg ut, utan endast en tid om "telefonträff" med min läkare.
Gissa om man blir nervös när man inget får veta, och de låter en vänta så länge?
Det kan ju vara så att de inte hittat ngt, och därför vill ha en samtalskontakt för att kolla hur vi ska gå vidare (för ev utredning), samtidigt som man förväntar sig det värsta när ingen säger motsatsen.
Provade ringa KK i Gävle på min rara makes beordran för att stilla min oro, men utan resultat.
Det svar jag fick var "Något är på gång, men mer än så får vi inte säga".... Huuuur tror de att en sådan mening skulle kunna göra en lugnare?
Snarare tvärtom känner jag nu frustration och rädsla över att ngt är på gång, men jag som patient har inte en susning om vad det är, och får fint vänta till den 15e Mars för konsultation av läkare.
Tvi tusan!!!
Så för att lindra min ångest och alla tankar som far runt just nu har jag kört på med allt möjligt till 100% idag (trots orkeslöshet)...
Städat, plockat, bakat... etc... Skulle ha tagit tvätten.. Men orken tog slut...
Så nu blir det till att slappna av innan hämtning av barn för dagen, sen lite middag m. trevligt sällskap (förutom min kära make och barnen) i form av en väninna m. dotter/döttrar. :)
Sen ska jag nog ta och bjuda lite på de nybakade kakorna som idag blev dumlekakor till allas förtjusning! :)
 |
| Dumlekakor |
0 kommentarer:
Skicka en kommentar