På väg...
Sitter på tåget och filosoferar.
Efter nästan 6 år har jag slagit ifrån det kroniskt dåliga samvetet.
Att alltid vara den som tänker på alla/allt annat än sig själv tar till slut ut sin rätt, även på den mest envisaste.
Jag har länge känt att kroppen säger ifrån.
Nu äntligen har jag låtit mig själv ta en välbehövlig paus ifrån alla måsten, och beger mig uppöver till Jämtlandstrakterna för att ladda batterierna med nära och kära.
Det var inte utan tårar och dåligt samvete jag lämnade barn och man i morse...
Jobbigt, men behövligt.
Kanske kan denna helgs avslappning göra susen för mig?!?
Bara att hoppas!
Hittat musik som stämmer så riktigt in på sinnesstämningen som infunnit sig den senaste tiden.
Artisten heter Daughter, och är såå otrolig rogivande att lyssna på!
Allt sedan jag bytt medicin är det som om kroppen stannat upp (dock på fler än ett vis). Den går inte varje dag på högvarv, trots tempot som är i mitt och familjens liv...
Detta är inget jag kan påverka, då den tycks trycka ned mig i skosulorna som för att bevisa att jag inte kan el ska fortsätta mitt liv så som jag gjort.
Detta är en både frustrerande men samtidigt skön känsla...
Svårt att förklara...
Ska nu fortsätta min resa med härlig musik i lurarna och hoppas på mer energi både kroppsligt och själsligt...
Ha en underbar helg! :)
själv ska jag bara försöka vara... Varken mer el mindre...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar