Efter nästan 1 års uppehåll i skrivandet är jag tillbaka...
Mycket har hänt i mitt liv det senaste halvåret, och med dessa händelser infinner sig en ny människa i mitt liv. Min underbara son, Diaz Nyman. Vår lille kämpe!
Jag antar att det pratats mycket om vad som egentligen hände.
Det som tidigare visade sig vara en okomplicerad graviditet (med undantag foglossning och förvärkar) visade sig att vi väntade en väldigt envis och otroligt otålig liten son, som inte alls hade tid att vänta till vintern innan han infann sig.
Han valde att kika ut 3 månader för tidigt i V. 27+5 med en himla fart och föddes i ambulans hallen på Gävle sjukhus efter ilfart med ambulans.
Hade vi inte ringt ambulans vore han säkert född på köksgolvet eller längs E4:an någonstans (om vi ens hunnit så långt).
Ingen vet säkert varför han föddes så pass för tidigt, och efter mycket spekulerande ifrån min sida har jag nu insett att ingen mår bättre egentligen av att veta heller.
Huvudsaken är att vi alla mår bra idag, och att vår lill kille kämpat så pass bra att vi nu äntligen fått samlats som en den stora familj vi är, här hemma och inte längre behöver vistas på sjukhus.
Vi har alla varit med om en otrolig resa, och detta har verkligen förändrat mkt både hos mig som person och mitt tycke och tänk om det världsliga och säkerligen rest. familj.
Men som sagt, efter en tuff sommar/höst är vi nu åter samlade och allt har efter mkt och om men gått bra! Vi är så tacksamma för det!
Så med detta korta premärinlägg om Diaz ankomst avslutar jag nog för i kväll.
De två andra småtrollen har nämligen fått vattkoppor, och med det misstänker jag relativt lite sömn i familjen under natten.
Ni som fortfarande inte gett upp hoppet, och kikar in här emellanåt får hålla till godo så ska jag så gott jag kan börja uppdatera lite oftare här i mån av tid. :)
Godnatt och god fortsättning på det nya året! :)
Mycket har hänt i mitt liv det senaste halvåret, och med dessa händelser infinner sig en ny människa i mitt liv. Min underbara son, Diaz Nyman. Vår lille kämpe!
Jag antar att det pratats mycket om vad som egentligen hände.
Det som tidigare visade sig vara en okomplicerad graviditet (med undantag foglossning och förvärkar) visade sig att vi väntade en väldigt envis och otroligt otålig liten son, som inte alls hade tid att vänta till vintern innan han infann sig.
Han valde att kika ut 3 månader för tidigt i V. 27+5 med en himla fart och föddes i ambulans hallen på Gävle sjukhus efter ilfart med ambulans.
Hade vi inte ringt ambulans vore han säkert född på köksgolvet eller längs E4:an någonstans (om vi ens hunnit så långt).
Ingen vet säkert varför han föddes så pass för tidigt, och efter mycket spekulerande ifrån min sida har jag nu insett att ingen mår bättre egentligen av att veta heller.
Huvudsaken är att vi alla mår bra idag, och att vår lill kille kämpat så pass bra att vi nu äntligen fått samlats som en den stora familj vi är, här hemma och inte längre behöver vistas på sjukhus.
Vi har alla varit med om en otrolig resa, och detta har verkligen förändrat mkt både hos mig som person och mitt tycke och tänk om det världsliga och säkerligen rest. familj.
Men som sagt, efter en tuff sommar/höst är vi nu åter samlade och allt har efter mkt och om men gått bra! Vi är så tacksamma för det!
Så med detta korta premärinlägg om Diaz ankomst avslutar jag nog för i kväll.
De två andra småtrollen har nämligen fått vattkoppor, och med det misstänker jag relativt lite sömn i familjen under natten.
Ni som fortfarande inte gett upp hoppet, och kikar in här emellanåt får hålla till godo så ska jag så gott jag kan börja uppdatera lite oftare här i mån av tid. :)
Godnatt och god fortsättning på det nya året! :)
2 kommentarer:
Men vad härligt att se att du har kommit igång igen :) Och snygg design med för den delen! Vem är den duktige som har fixat och trixat?
Kraaam å Puss!
Jaaaaa! Läsning vill vi ha! :)
Skicka en kommentar